Jag hatar det här

Jag får inget grepp om det här med min kroppsuppfattning trots att jag jobbar med den varje dag. Jag säger snälla saker till mig själv, försöker att undvika att stå framför spegeln och leta fel och jag väger mig aldrig. Men ändå ser jag bara en stor blobb när jag ser mig själv, det enda jag kan tänka på är hur min mage veckar sig och hur den står ut och hur mjuka och knubbiga mina armar har blivit. Jag skäms när jag är utanför min lägenhet eller bland andra människor. 
 
När jag gick kvällspromenaden med mamma och pappa igår så kunde jag knappt sluta tänka på att jag är tjockare än både mamma och pappa och att jag bredvid dom ser gigantisk ut. Jag vill inte vara den tjocka i familjen, det är jag nu. Står inte ut med det.
 
Jag får för mig att mina föräldrar tänker att jag gått från att vara sjukligt smal till en smula för tjock. Jag tänker att alla som känner mig tycker att jag äter för mycket nu och att jag inte borde äta så mycket. Jag tänker att dom tänker allt det här men inte vågar säga något för att dom är rädda att trigga mig :( 
Allmänt | |
#1 - - En annan Helena:

Men du, kan du verkligen vara så tjock som du uppfattar dig med de klädstorlekar du har? Du har väll skrivit att du generellt har s i storlekarna. Nu kan ju klädstorlekar vara olika men det är ändå en liten hint om läget även om jag inte tycker att någon är tjock med xl eller större heller.

Sen förstår jag att det är svårt att vänja sig! Du har ju varit extremt smal. Men mådde du bra då? Kunde du hitta kläder på damavdelningen som inte bara hängde på dig?

Och dömer du andra människors kroppar som du dömer din egen? Jag har svårt att tro att du gör det så varför skulle andra döma din så?

Svar: Jag vet inte, jag kände mig kanske lite mer lugn när jag fortfarande var underviktig för då kunde jag ändå rent objektivt tänka att jag i alla fall inte var så stor som jag tyckte.
Jag har s i det mesta när det gäller kläder, köpt några stora tröjor i m som jag har när jag vill ha något som sitter löst och en del saker har jag fått köpa i xs. Men jag tänker på något vis att det där är lureri för att jag inte är byggd som alla andra och att jag egentligen är jätte stor fast jag aldrig skulle tänka det om någon annan med min klädstorlek eller annars heller. Men jag är faktiskt ganska kraftig trots vad som skulle antyda annat. Jag tror att jag har rätt bild av mig själv nuförtiden men som du säger är jag ju van att väga så mycket mindre så jag är inte van vid den här kroppen.
lilliskutt.blogg.se

#2 - - Nathalie:

Stackare. De är så fruktansvärt jobbigt med de där tankarna <3 jag hoppas verkligen att det kommer kännas bättre för dig med tiden <3

Svar: Det hoppas jag också, jag hatar att det ska vara så här :(
lilliskutt.blogg.se

#3 - - Anonym:

Du får väl fråga någon som är objektiv till din sjukdom. Då får du svaret.
Men med det bmit du skrivit tidigare är du ju knappast tjock. Normal men inte tjock.

Kan det vara så att du har mycket benmuskler för att du går så mycket?
Det fick jag..sjuka benmuskler bara av att gå! Vilket gjord att jag kände mig jättestor.

Svar: Det där med benen och promenaderna hade jag inte kopplat ihop förrän du skrev det men jo jag har faktiskt rejäla lår och benmuskler. Men det är framförallt min mage som är det största problemet även om alla andra delar hoppar in och påverkar massor.
lilliskutt.blogg.se

#4 - - Eli:

Kan verkligen relatera till vad du beskriver. Den känslan och de tankarna är jobbiga att ha. Klädstorlekar må variera beroende på butik, har själv allt från xs-m(och 36-38 i skor). Att du skulle vara stor med den storleken på kläder är bara sjukdomen som intalar dig. Ta hand om dig och kämpa på ❤️

Svar: Åh, tror du verkligen det? Jag intalar mig alltid en massa olika anledningar till att jag kan ha dom kläderna och alla anledningar slutar alltid på något sätt med att det är något fel och att jag egentligen är jätte tjock. Jag måste verkligen få till det här med självbilden, det förstör så mycket. Tack för snälla ord och stöd. Kram
lilliskutt.blogg.se

#5 - - Anonym:

Knubbiga armar? Fick se din arm på en bild (på din hund) som du lade upp för någon vecka sen, och den var låååångt ifrån knubbig!

Svar: Hmm, jag tycker att jag har det, att det syns tydligt. Men jag har ju i och för sig inte världens bästa kroppsuppfattning :(
lilliskutt.blogg.se

#6 - - Ida Jansson:

Du är INTE tjock!! Det är en sjuk tanke. Du har ett normalt bmi. Känslan kan såklart säga en sak men sanningen är en annan ❤

Svar: Just det här med kroppsuppfattningen och att jag hatar min kropp är det största problemet jag har kvar. Jag har inte så mycket mat som är förbjuden längre och dom som är det jobbar jag med att utmana mig med så jag gör framsteg hela tiden men jag kämpar jämnt och ständigt med dom här tankarna om att jag är tjock :(
lilliskutt.blogg.se

Upp