Dagar för mig själv

 
Jag spenderar ganska mycket tid på egen hand, något som kanske skulle vara väldigt jobbigt för andra. Jag behöver absolut socialt umgänge med folk och har det så klart också, både att ses på "riktigt" och att prata i telefon, men det blir långt ifrån så mycket som det är för dom som jobbar eller går i skolan. Jag trivs ganska bra med det, jag kan tycka det är skönt med helt oplanerade dagar för jag gör dom till den sortens dag jag vill ha och behöver just då.
 
Ibland vill jag ha något planerat i förväg och då kan det bli lite jobbigt när jag är ensam, alla jobbar ju. Men planer kan för mig också vara saker jag gör på egen hand. Som ni som läst ett tag vet så är jag ganska så aktiv, jag fyller mina dagar med aktiviteter.
 
Idag har jag handlat mat i två affärer (komplettering till gårdagens storhandling då inte allt fanns), jag har varit på HM och shoppat kläder som jag är jätte nöjd med. Fina blusar och linnen och en tunn kofta, saker jag verkligen tror jag kommer trivas med och jag har återigen bakat. Haha, min frys är proppfull med bröd nu, och mango ;) Så synd för bakandet är min terapi, som tur är äter jag massor av bröd så snart får jag baka igen!
 
Jag läser böcker, läser på forum och bloggar, ser mycket på dokumentärer (klarar inte filmer eller serier för då kan jag inte fokusera även om jag har tusen filmer jag vill se och egentligen älskar filmer) och lyssnar otroligt mycket på podar. En hel del promenader blir det också. Och hundens pälsvård. Och träning med hunden. Hundträffarna ett par gånger i veckan. Dricka te hos mormor och morfar. Någon gång ibland hälsa på farmor och farfar men det är lite krävande tyvärr så det blir kanske varannan vecka eller så. Träffa min familj. Rallylydnadskursen och tävlingarna. Städning. Bakning. Fysioterapin. Äta. Handla. Skriva. Prata i telefon med mina kompisar (två av mina bästa kompisar bor så långt bort så vi träffas så sällan så vi har mest telefonkontakt men vi pratar i princip varje dag, så härligt).
 
Så ja, ett liv utan arbete eller skola går att fylla med mening och aktiviteter i den mån man orkar. Det är inte varje dag jag orkar allt det där, det är ju liksom lite utspritt under veckan. Men jämfört med förr orkar jag så mycket mer. Det jag oroar mig för är hur jag kommer orka med vardagen OCH skolan. Det livet var det länge sen jag levde. Jag har ju varit för sjuk för att utbilda mig eller jobba. Och vet inte hur redo jag är nu men samtidigt är jag tvungen nu, för i januari upphör min aktivitetsersättning och jag måste ut i någon form av arbete eller praktik eller bli sjukskriven och jag känner inte för att ha praktik i en mataffär och plocka varor eller vad dom nu kan komma på (absolut inget fel på det yrket eller liknande, det är bara det att just jag inte vill jobba med det, inte just nu i alla fall), jag vill utbilda mig, lära mig nya saker, jag vill komma vidare i livet och inte fördröja allt ännu längre. Jag vill uppfylla min dröm om att bli psykolog.
 
Men det löser sig, jag har till augusti på mig att samla kraft och få in bra rutiner som gör att jag kommer orka det, men jag kommer få planera om livet lite när skolan börjar för jag kommer inte orka eller hinna allt som jag gör nu.
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Skulle du vilja ha familj och barn i livet eller vill du alltid vara ensam?

Svar: Jag vill inte vara ensam, jag har bara ett stort behov av egen tid och att själv kunna avgöra hur länge jag vill eller orkar umgås. Som det känns just nu vill jag kanske inte ha en sambo eller så men jag får se hur jag tänker om jag hamnar i den situationen. Jag tänker mycket på det här med familj och vad jag vill, jag vet inte riktigt.
lilliskutt.blogg.se

Upp