Jag orkar inte ändra på mig, ni får acceptera mig som jag är för det tänker jag göra

Idag var det dags för andra gången med spegelterapi, jag har ordnat ihop olika kroppsdelar i grupper om två och två och så går vi igenom en grupp per tillfälle. Idag var det magen och brösten vi fokuserade på. Jag klarade inte så länge, det var jobbigt att se sig själv så där i spegeln och fokusera så starkt på en av kroppsdelarna jag hatar mest vilket är magen. Men egentligen inte värre än vad jag redan gör tusen gånger per dag på egen hand. Varför ägnar jag så mycket tid åt att stirra på en punkt på mig själv som jag avskyr när jag består av så mycket mer? Varför är det så åtråvärt och norm att man ska ha en helt platt mage? Jag har inte det, den buktar ut och jag har IBS så när jag äter blir den svullen så min mage ser ut på ett sätt på morgonen och ett annat på kvällen. Och den där lilla bulan jag har finns hela tiden, i vissa kläder syns den mer och i vissa mindre och jag börjar lära mig vad jag känner mig mest bekväm i.
 
Och som jag sa till fysioterapeuten så känner jag nu för tiden att jag får väl se ut så här då, jag orkar inte ändra mer på mig. Jag orkar inte kämpa emot mig själv och min kropp. Jag vill inte tillbaka till att väga mig själv, att väga och mäta all mat, att ha total kontroll, att vara så kontrollerad och styrd av en sjukdom som bara leder till misär och elände. Jag orkar helt enkelt inte mer. 
 
Jag hoppar av det tåget nu och jag vill aldrig i hela mitt liv banta, jag vill inte vara en del av samhället som bara handlar om att det är så bra att gå ner i vikt, att man ska ha stenkoll på vad man äter, att man ska rasa i vikt, att man ska förbränna allt man äter, att viss mat är förbjuden, tusen olika knep för att gå ner i vikt trycks upp i ansiktet så fort man öppnar en tidning, att man alltid ska ändra på sig för att man ska bli bättre eller ens okej. Jag vill liksom åt andra hållet.  
 
Jag är så otroligt klar med att leva så, det känns som att jag jobbar åt precis motsatt håll mot alla andra i samhället. Där eftersträvas mer kontroll på vad man äter, jag vill ha mindre koll, där ska man hålla koll även på sin vikt, jag vill inte veta vad jag väger och bryr mig faktiskt inte alls just nu. Enligt "samhället" är det bra att äta så lite kalorier som möjligt och akta sig för "kalorifällorna", jag vill inte räkna kalorier och jag vill inte undvika viss mat på grund av vad dom innehåller. Det verkar som att det bästa som kan hända är att man "rasar i vikt" eller går ner massor jätte snabbt, jag vill inte ens gå ner i vikt längre och det kan jag säga helt ärligt.
 
Jag är helt enkelt ganska ok med att jag är imperfekt. Jag accepterar att jag har brister och att jag har saker jag kanske inte är så nöjd med, men det är inget som jag tänker låta styra mitt liv. Jag vet att jag måste lära mig att inte döma mig efter små detaljer eller hur jag ser ut, mitt mående ska inte ha något att göra med att min mage ser ut på ett visst sätt. Jag vill inte jämföra mig med tjejer jag tycker har den perfekta kroppen. För det är inte jag, jag är jag och jag är bra. Faktiskt. Det finns så mycket annat i mitt liv jag vill fokusera på och det tänker jag göra också.
Allmänt | |
#1 - - Ida Jansson:

Känner som du. Jag orkar inte mer! Levt klart på det sättet. Orkar inte hata min mage. Så trött på att hata min kropp. Orkar inte mer.

Svar: Ja precis så är det, jag orkar bara inte mer. Jag har hatat min mage sen jag var ett litet barn. En 6 åring ska inte fundera på vad hon väger eller att hon är tjock, det gjorde jag och har gjort sen dess. Jag har hatat min kropp i 23 år och försökt ändra på den, men jag vill inte mer nu. Det får vara nog.
lilliskutt.blogg.se

Upp