En hemsk natt

 
  Jag var trött igår kväll och trodde jag skulle däcka direkt när jag la mig i sängen, men jag kunde inte sova alls. Har inte fått en enda blund på hela natten, verkligen inte alls och jag har haft så stark ångest. Jag blev rädd och ville bara att natten skulle vara över men tiden sniglade sig fram. Jag var som handlingsförlamad, jag borde kanske ha gjort något, läst en bok, sett någon dokumentär eller vad som helst för att distrahera, men jag tog mig inte för något. Jag bara låg där och led.
 
Sen blev jag så där rädd som man var när man var liten, jag fick för mig att något hemskt skulle hända om min fot eller ben stack ut under filten. Det var jätte varmt så jag ville ta av mig den men när jag sparkade ut foten ur filten så blev jag säker på att jag skulle dö så jag vågade inte ligga kvar så. Det låter helt ologiskt så här på dagen men i natt var det verkligt.
 
Ja nu är det en ny dag, jag ska träffa en kompis halv fyra och så skulle jag ha träffat ännu en kompis vid kvart i sex, men trots att jag har extremt dåligt samvete så ställde jag in den sista kompisträffen för jag har gått en långpromenad på förmiddagen, nu bakar jag, jag och min kompis ska vid halv fyra gå en lång runda och så ville den andra kompisen gå ännu en runda vid kvart i sex och då skulle jag behöva gå hemifrån typ hav sex vilket innebär att jag och hunden bara skulle få vila 45 minuter mella två långpromenader och även om jag skulle orka rent fysiskt vill jag inte dra runt på hunden så mycket, han hinner ju vila en stund men tre långa promenader på en dag är en mer än han behöver, det räcker med en kortare runda ikväll. Och jag känner att trots att jag har ångest all vaken tid just nu så kan det vara bra för mig att inte göra något hela, hela tiden. Jag kanske ska försöka ta det lungt också.
 
Jag har ont i huvudet och känner mig trött efter den hemska natten så det snällaste mot mig själv är att faktiskt avboka en av träffarna även om jag känner mig usel och värdelös som kompis och människa. Jag borde orka tänker jag och tycker jag är lat och dum som inte känner att jag klarar att göra så mycket. Jag skulle väl ta mig igenom det men vad mår jag bäst av?
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Vännen hur mycket går du egentligen per dag? Tänk på din stackars kropp behöver vila emellanåt.

Svar: Jag går en hel del men jag har drastiskt minskat ner på det. Det blir olika varje dag just nu, ibland går jag en timme mindre och ibland en timme mer. Och alla skalor däremellan, det blir helt enkelt lite efter vad jag har ork till. Försöker att lyssna på kroppen och gå det som jag orkar just då. När jag är ute och går minskar den där ångesten som inte har något med maten att göra också, började att använda fysisk aktivitet för att minska ångest redan när jag var 7-8 år och det har helt ärligt räddat livet på mig flertalet gånger. Men när jag var underviktig var det ju tvärtom att det kunde tagit livet av mig. Men mina behandlare har varit eniga om att det är bättre att jag går en promenad än tar överdoser som jag brukade (kan hända ibland nu också men inte på samma nivå och inte lika ofta) för att överdoserna var helt enkelt farligare och jag inte kunde hantera stark ångest på annat vis. Sen älskar jag att vara ute, det är så skönt att komma ut på promenader. Men absolut att jag måste bli bättre på att ta det lugnt också.
lilliskutt.blogg.se

Upp