Ångesthantering utan tabletter

Ångesten som jag haft den senaste tiden sliter rejält på mig. I natt var jag så slut att jag sov mycjet mer än vad jag brukar vilket innebär att jag vaknade med jämna mellanrum men lyckades somna om. När jag vaknade helt och hållet för att gå upp märkte jag att klockan redan var halv elva. Att sova så länge händer i princip aldrig mig även om jag pga all kvällsmedicin alltid är mycket mer morgontrött nu för tiden mot innan jag började medicinera. 
 
Jag skulle träffat en kompis nu på eftermiddagen men hon mådde inte bra så det blev inställt. Paniken inför en helt tom dag förstärkte den redan befintliga ångesten så jag bestämde mig för att göra upp en plan med lite mål som jag ska uppnå under dagen för att känna att jag har ett syfte. Hittills har jag varit ute med hunden, handlat lite ingredienser till brödet som jag just nu håller på att baka och jag har storstädat lägenheten och pratat med en kompis i telefon.
 
När jag bakat klart ska jag ut med hunden på en eftermiddagspromenad och sen tänkte jag nog duscha. Därefter är det helt tomt och jag vet inte vad jag ska hitta på och det känns jobbigt.
 
Får fundera lite på det där med vad jag ska hitta på, något måste jag göra. Att bara sätta mig i soffan känns jobbigt, jag får försöka hitta något mål med resten av eftermiddagen/kvällen. 
 
Som tur är har jag min hund, han ligger här bredvid mig i soffan lugn och sovandes. Vad vore livet utan honom? Meningslöst, tomt och ensamt.
 
 
 
 
 
 
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Gud så fin han är:)

Svar: Tack :) Han är fantastisk, på alla vis. Gosig, tillgiven, extremt lojal, omtänksam och känner mig nog bättre än alla människor gör. Med honom är jag avslappnad, bara helt mig själv på alla vis och det är så skönt. Det krävs ingen ansträngning för att umgås med honom. Han är verkligen min räddning. Med honom känner jag mig mest som mig själv och som mest avslappnad och mig själv. När jag har med honom i sociala sammanhang blir jag så mycket lugnare och säkrare. Mamma säger att han är som en service hund fast istället för att hjälpa handikappade eller blinda så hjälper han mig med mina psykiska problem och räddar mitt liv gång på gång.
lilliskutt.blogg.se

#2 - - Anonym:

Hej hopp,
Har en liten fråga till dig. De senaste gångerna när jag fallit ner i anorexin har jag fått så konstiga symptom.
Kan säga att jag varit sjuk en herrans massa år. Men detta kom först senare tid.

Undrar bara om du kanske känt samma? Funderar på om det är anorexin eller stressen jag samtidigt brottats med.

1. Muskelryckningar, överallt typ..men mycket i benen.
2. Röda utslag..ser nästan ut som psoriasis
3. Tappar känsel på ställen i kroppen..
4. Ont i magen..speciellt på höger sida under revbenen. Eller mer som en svullnad..typ tryck.
5. Gör nummer 2 var tredje dag.
6. Tycker även jag fått gulare tänder..men det kan vara ålder eller inbillning;)

Ibland känns det som de som är sjuka och bloggar inte har några symptom. Eller i vart fall inte skriver om det

Svar: Jag har haft sjukt mycket problem med min kropp, allt strejkade. Jag vet inte om jag haft exakt som dig men är man djupt nere i en anorexi så blir det ju fysiska efterdyningar, allt annat vore konstigt. Kanske är så att vissa blundar för det eller skäms. Jag kan få myrkrypningar i benen som jag inte vet hur jag ska bli av med. Ligger i sängen och sparkar och viftar med benen för det känns som jag ska bli tokig. Jag får också exem. Fortfarande, nu är det mest kopplat till stress, jag får extrem(!) stressklåda så fort jag känner minsta lilla oro och ångest och kliar sönder och blir galen. När jag svalt mig var min mage helt ur balans men det kan jag säga blir bättre med tiden när man ätit normalt ett tag, det tar ganska lång tid men det kommer bli bättre. Det jag har kvar är att magen svullnar väldigt mycket. Gula tänder har jag med för jag har fått emaljskador på tänderna och ska få porslinskronor för att jag inte har mycket tänder kvar alls och då har jag ändå inte kräkts alls. Benskörheten är också något jag tycker är tråkigt och att jag har leverskador som inte har läkt så som mycket av det andra har gjort.
Jag har haft så mycket symtom och problem pga anorexin att det känns som att det aldrig tar slut. Anorexi är ingen vacker sjukdom, inget man tar sig igenom med en klackspark.
lilliskutt.blogg.se

#3 - - Anonym:

Nä verkligen inte. Anorexi är fruktansvärt..

Men då hqr du inte känt av dina leverproblem?
Ett år blev jag helt gul...min hy såg tokig ut. Men det blev bättre:)

Svar: Nej jag har inte sett något, vet bara att man ska undvika vissa saker att äta men jag känner inget av det som tur är.
lilliskutt.blogg.se

Upp