Vilken dag

Dagen har bestått av läkarsamtal, matlagning, bakning, ett långt samtal med min psykolog, promenad med en helt underbar tjej här och 2 timmars prat i soffan över en kopp te med samma tjej här på kvällen. Tiden flyger iväg när jag är med henne. Så mysigt. Tankarna är mindre mysiga men det får man väl ta om man ska kunna göra sådana saker som att promenera en mysig slinga, orka vara social och prata och skratta och försöka tänka sig ett liv utan anorexin. Det enda som återstår nu är att äta kvällsmellis och sen ska jag krypa ner i sängen och titta på någon dokumentär eller serie. Mysigt det också. 
 
God natt till er alla
Allmänt | | Kommentera |

Min asperger

Min Asperger

Här kommer en förklaring/information om hur aspergern påverkar mig. Det kanske ser mastigt ut men tror att det går någorlunda lätt att läsa eftersom jag spaltat upp det i punktform. Dom som får diagnosen nu och frammåt kommer inte få diagnosen Asperger utan diagnosen blir (AST) autism spektrum tillstånd där alla varianter av autism räknas in då asperger är en sorts autism. Det kallas förutom Asperger för högfungerande autism vilket innebär att man har normal intelligens eller till och med ofta snäppet högre än folk i allmänhet men att man i övrigt uppfyller autistiska symptom av olika grader.

  • Kvinnor är mer intresserade av det sociala än män och har lättare för att bilda och behålla relationer. Bättre social och kommunikativ förmåga. Så är det verkligen för mig.
  • Ibland har jag svårt med det sociala och att veta hur jag ska bete mig i olika situationer, jag blir osäker och orolig och måste anstränga mig för att göra rätt. Jag analyserar mig själv inifrån och ut hela tiden både i situationerna och efteråt för att försöka se om jag gjort rätt eller fel eller sagt något som kan misstolkas. Det här märks inte utåt för jag har lärt mig hur jag ska vara och för det mesta lyckas jag ganska bra. Jag ses därför ofta som väldigt social.
  • Jag kan ha svårt att förstå andras signaler och veta hur jag ska förhålla mig till dom, misstolkar lätt, överanalyserar och får väldigt, väldigt ofta fråga andra och ta stöd av dom jag litar på för att få förstå och tolka vad andra säger och vad dom menar och hur olika situationer kan tolkas. Ringer mamma, pappa, kompisar jag litar på och frågar saker som enligt dom är självklara.
  • Jag blir väldigt trött av att umgås med andra just på grund av den ansträngning det är att vara ”normal” och jag kan aldrig slappna av helt i sällskap med andra människor, inte ens dom allra närmsta. Därför har jag ett stort behov av ensamtid och lugn och ro.
  • Jag har svårt för att förstå och hantera mina egna känslor och signaler, både psykiskt och fysiskt. Jag vet inte när jag är sjuk eller när det är okej att till exempel tacka nej till något för att jag mår dåligt. Var går gränsen för vad som är normalt? Hur dåligt måste man må för att det är okej att säga att jag är sjuk?
  • Jag har extremt svårt för att ta beslut för att min mentaliseringsförmåga när det gäller att se vad de olika besluten leder till inte fungerar som den ska och därför blir alla beslut jätte svåra och jätte stora och jag får beslutsångest, fastnar i det och kan inte tänka på något annat och det ligger hela tiden i bakhuvudet tills jag har fattat ett beslut, det innebär en väldig oro både kroppsligt och psykiskt, jag mår illa, jag blir rastlös, jag får koncentrationsproblem. Det här gäller precis allt. Det kan ta mig en dag eller mer att bestämma om jag ska sätta alarmet på väckning på 07.10 eller 07.12. Jag är en vuxen kvinna men ringer fortfarande till mina föräldrar om allt, får jag träffa en kompis då? Är det ok att göra si eller så? Hur ska jag tänka och agera nu? Kan jag köpa en tröja, är det slösaktigt? Kan jag ta på mig en röd kjol eller är det konstigt? Vad tycker jag om det här? Hur ska och borde man tänka?
  • Allt måste ske direkt, det är nu eller aldrig, svart eller vitt. Jag upplevs ofta som stressad och att jag är överallt hela tiden. Jag kan inte vänta på saker. Jag måste veta nu,nu,nu.
  • Jag har ofta haft någon sorts specialintresse som jag lagt ner otroligt mycket tid på. Ofta har det kretsat kring djur ( jag hade hästar som intresse var när jag var yngre, inte som andra barn utan bra mycket mer, jag var besatt av hästraser och kunde typ allt om alla raser och läste samma bok om och om igen och när vi skaffade internet satt jag i timmar och tittade på annonsforum med bilder på hästar.) Läsning är också ett stort intresse för mig, som barn/tonåring valde jag ofta böckerna framför att leka med andra barn vilket mina föräldrar inte tyckte var så bra och dom försökte ibland få mig att leka med dom andra barnen men jag var ju nöjd som det var. Jag kunde läsa samma böcker om och om igen, jag fastnar lätt i olika sorters böcker jag hade till exempel en period då jag bara läste 1800-tals böcker. Nu skriver jag upp alla böcker jag läser i en bok och betygsätter dom på en skala från 1-10 för att jag gillar listor och kontroll för att det gör mig lugn.
  • Jag har ett stort behov av att göra saker på samma sätt, jag är inte flexibel när det kommer till att bryta rutiner eller saker som man har bestämt och det är jobbigt och blir ångestfyllt om något ändras. Även minsta lilla sak kan bli jobbig.
  • Jag har rigida tankemönster
  • Jag har en stark känsla av att inte vara som alla andra och har alltid känt att jag inte är gjord för att leva, att jag inte passar in i den här världen, att jag inte klarar av det som krävs av samhället och att det blev något fel när jag föddes. Jag borde inte finnas.
  • Jag tar in väldigt många sinnesintryck, ljud, ljus, dofter, fysiska sensationer, och rörelser omkring mig vilket ibland blir övermäktigt och gör mig osäker och trött för att det är så mycket att sortera.
  • Det är mycket att hålla reda på i sociala situationer med mycket intryck och det sociala spelet så det blir lätt att jag hellre stannar hemma eftersom det sociala livet är så utmattande att jag redan i förväg ser alla problem och allt jobbigt som kan tänkas dyka upp att jag väljer att inte gå alls. Eller att jag efter ett tag inte orkar vara social och blir tyst och drar mig undan  eller så orkar jag verkligen inte lika längre så jag går hem tidigare än alla andra.
  • Jag har väldigt svårt att veta hur andra uppfattar mig, jag tolkar in saker, jag har ingen aning alls om hur jag upplevs varken hur jag ser ut eller hur jag beter mig så får ofta fråga andra som mamma, pappa, Kristin eller andra.
  • Svårt att sätta gränser för mig själv och andra. Vad är ok att andra gör mot mig? Hur mycket ska jag göra för andra? Var går mina gränser?
  • Behov av struktur,rutiner och mönster, svårt för oförutsedda händelser. Vill göra allt på samma sätt. Tycker inte om förändringar. Ett exempel är när jag var 10-11 år och fick pengar i julklapp så att jag kunde köpa en egen TV. När jag väl köpte den hade jag enorm beslutsångest. Men det jobbiga tog inte slut där, det allra värsta var förändringen. Nästan alla barn skulle vara överlyckliga över att få ha en TV på rummet men jag stod knappt inte ut att vara i mitt rum och jag hade svårt att sova och en väldans massa ångest för att en sak i mitt  rum hade tillkommit, saker var inte längre desamma, det hade skett en förändring och det var nästintill mer än jag klarade av. Jag ville bara lämna tillbaka TV´n men stod ut, det tog mig ändå flera veckor att vänja mig och innan ångesten klingade av.
  • Kan se saker svart/vitt, allt eller inget
  • Måste äta och dricka min mat på särskilda sätt som gör mig trygg.
  • Perceptionsstörningar till exempel är jag extra känslighet för ljud, ljus och beröring. Till exempel hur kläder sitter, om det är någon lapp eller liten söm så stör man sig jätte mycket på det och det är hemskt obehagligt.Det är också jobbigt om det står en radio på någonstans när man ska äta eller om det är höga ljud eller ljud överhuvudtaget. Man blir lätt distraherad av omgivningen och det är väldigt uttröttande att få så mycket sinnesintryck hela tiden. Det här har varit väldigt jobbigt för mig, vet inte hur många gånger jag bråkat med min bror om att han har för högt ljud på TVn när han spelat TV spel och han säger att det inte ens hörs i hans rum så hur kan jag då höra det i rummet bredvid? Eller att familjen sitter i köket och Tvn eller radion står på i vardagsrummet, då kan jag inte koncentrera mig eller slappna av. Och när man går i stan på kvällarna, allt ljus från bilar och gatlyktor och bussar och cyklister gör mig helt förvirrad och jag känner mig som ett rådjur som helt plötsligt hamnat mitte stan
  • Jag har svårt för att automatiskt visa med ansiktsmimiken vad jag känner, folk missförstår mig ibland och ser inte vad jag egentligen känner vilket är väldigt vanligt bland personer med Asperger, att man har mindre ansiktsmimik. Det är jobbigt när andra tror att jag inte bryr mig eller inte har några känslor när jag verkligen har det tvärtom, jag har fullt med känslor men visar dom bara inte. Jag blir ledsen när folk tror  att jag inte har dom känslorna jag har. Får ofta höra att jag är svårläst.
  • Att vara  i ett sammanhang där det finns mycket folk eller utsatt för andra intryck gör mig så mentalt trött att jag knappt klarar av att hålla mig vaken.
  • Jag har alltid haft sömnproblem, ända sen jag var liten och det är också vanligt hos personer med Asperger. Har aldrig sovit en hel natt i sträck och kan inte sova utan mina mediciner.
  •  Jag kan vara väldigt noggrann och se och lägga på minnet detaljer som andra kanske inte bryr sig om. Det var väldigt jobbigt när jag gick i skolan samtidigt som det var det som drev mig och gjorde att jag alltid presterade så bra. Men det gick liksom aldrig att bli nöjd med det jag gjorde för det gick alltid att göra mer och lära sig mer och skriva mer. Jag har nästan fotografiskt minne (när jag inte är svältpåverkad, märker stor skillnad) och lärde mig därför väldigt mycket mer än vad kraven var och presterade super bra på alla prov. Fick ofta pluspoäng utöver de vanliga poängen för att jag kunde så mycket. Redan i grundskolan läste jag uppsatser och forskning på gymnasie- och univeristetsnivå och forskningsrapporter från olika institut. Tyckte inte lärarna kunde tillräckligt mycket om sina ämnen så jag gick vidare själv. 
  • En typisk sak för personer med Asperger är att man kan ha svårt både för att komma igång med saker och att avsluta dom. Jag hade till exempel väldigt svårt att begränsa mig, när vi fick i uppdrag i skolan att skriva ett arbete på 4 A4 sidor skrev jag 34 sidor! När jag läste journalistik lusläste jag kursboken och tog anteckningar på allt trots att det sen visade sig att vi inte alls hade behövt läsa hela den boken, men jag kunde inte sluta när jag väl börjat. Jag kan ha svårt att komma igång med saker som att kliva ur sängen på morgonen, gå ifrån köksbordet (jag fastnar där), att borsta tänderna, att städa, att duscha, rensa i förråd, handla, vika tvätt och en massa andra saker. Ibland blir jag så stressad i förväg för att jag vet att det fungerar så för mig att jag när jag väl är igång gör precis allt jag kan komma på, jag överkompenserar helt enkelt och blir istället för apatisk tvärtom helt uppvarvad, orolig, rastlös, ångestfylld och måste göra allt på en och samma gång och kan inte vänta. Även om det så är att jag får den där känslan mitt i natten.
  • Kan vara väldigt impulsiv ibland, har otroligt svårt för att vänta, vara utan besked och känner att jag måste veta, förstå och klara ut allt precis direkt. Jag kan också hamna i det här med att allt måste vara perfekt, den här extrema beslutsångesten jag har och oron för att göra fel att jag blir motsatsen till impulsiv, jag blir för över analyserande och kan inte ta ett enda beslut.
  • Jag har en genomgripande känsla av att vara annorlunda och inte som alla andra och trots att jag lärt mig hur jag ska bete mig i olika situationer kan jag inombords känna mig osäker och inte veta vad som är rätt eller fel i olika situationer.
 
Allmänt | | 2 kommentarer |

Filmjölkslimpa

Den här limpan bakar jag alltid när jag är hemma och här på behandlingshemmet då det är mitt absoluta favoritbröd, en period då jag var rädd för typ allt mjöl hittade jag på en massa olika recept för att få så lite mjöl som möjligt och blanda ut med så mycket annat som möjligt. Men vet ni vad? Bröd är inte farligt, mjöl är inte farligt och riktigt vanligt bröd är faktiskt ganska mycket godare. Om alla andra kan äta det så kan även jag och även du. Förr var vetemjöl min stora skräck men inget hemskt händer när jag äter det, mjöl som mjöl liksom. Och det fyller sin funktion, brödet jäser bättre och smaken blir mildare.
 
Filmjölkslimpa med morötter 
 
2 stycken 1,5 liters formar. Grädda i ugnens nedre del på 175 grader i 75 minuter.
 
Blanda:
  • 5 dl vetemjöl
  • 5 dl grovt rågmjöl 
  • 5 dl rågsikt
  • 2 tsk salt
  • 5 tsk bikarbonat
Riv ca 3-4 morötter grovt och blanda med mjölet
 
Häll i 1 liter filmjölk/ naturell yoghurt och blanda allt.
 
Häll i formarna som du antingen smörar och bröar innan eller ännu enklare och man slipper helt problemet med att brödet fastnar i formen om man täcker dom med bakplåtspapper.
Allmänt | | Kommentera |
Upp