Dagens visdomsord från mig till mig och dig

Dagens kort passar bra till idag kände jag när jag drog upp dom ur lådan. Idag är jag pepp. Idag har jag fått styrka från min psykolog. Jag har klarat saker jag inte trodde jag skulle kunna och känner mig stark. Idag är en bra dag. Jag ser fram emot ett friskt liv, jag längtar till hösten och studier och till en vår och sommar hemma och inte inlagd. Jag är stark och skör på samma gång andra kortet måste jag alltid komma ihåg när anorexin väcks i mig under dagarna som den alltid gör.
 
"Våga drömma! Det finns en framtid för mig!"
 
"Tankar får finnas men man behöver inte agera på dom!"
Allmänt | | En kommentar |

Att acceptera förändringar i vikten och att acceptera att man inte längre när underviktig.

När jag ser tillbaka på hur långt jag tagit mig dom senaste 6 månaderna förundras jag över hur saker kan förändras. Jag är inte frisk än men tusen gånger bättre än innan och bara det trodde jag var en omöjlighet. Jag berättade för min psykolog idag att jag lärt mig något helt otroligt, något jag aldrig trodde att jag skulle lära mig, jag har lärt mig att SE på en tallrik vad som är en normalportion, jag kan lägga upp och se när det är för lite, lagom eller för mycket. Något jag aldrig,aldrig trodde jag skulle kunna se. Jag fattade inte hur andra kunde göra en så enkel sak som att lägga upp mat. Nu kan jag också det. Men det är oftast inte utan ångest, för det är jobbigt att kämpa sig frisk. Men med rätt verktyg kommer man en bit på vägen.
 
Nu vet jag hur jag ska äta, jag jobbar med att också göra det och att hantera dom känslorna som uppstår. Det är ett tufft jobb jag utför och det tar tid men jag vill aldrig sluta tro på att jag kan bli frisk.
 
Och det här med vikten, när jag gick i öppenvård hade vi en lägre målvikt än bmi 20 för att det skulle kännas lättare att uppnå då det var så långt dit, men terapeuten sa också att när jag nått den lägre målvikten skulle vi ta sats och jobba oss upp till bmi 20 om det behövdes för kroppens skull. På slutenvården på psykiatrin var det bmi 16 som var målet och det var dit jag var tvungen att gå upp innan jag kunde bli av med mitt lpt och det lyckades jag pricka in ganska bra med när jag skulle till behandlingshemmet.
 
Nu kan jag säga som så att jag har ett bmi över 20, ja jag kan säga att jag har det utan att skämmas för det är något jag kämpat för, och vet ni? Jag är kanske inte så nöjd med min kropp men var jag mer nöjd för ett år sedan då jag var döende pga min undervikt? Nej, den här kroppen som ingen trodde att jag skulle återfå är stark och uthållig och gör så att jag orkar ta hand om min hund och dessutom ska den se till att jag tar mig igenom psykologprogrammets studier från och med i höst.
 
Jag ville inte gå upp så  mycket i vikt, sa att bmi 20 var för högt, sa sen att det var min absoluta maxvikt men kroppen ville mer och eftersom jag var inlagd kunde jag inte göra annat än att äta och acceptera vad kroppen ville. Det tog ett tag innan den hittade sin vikt men jag tror vi är där nu. Och om det är över bmi 20 så spelar det ingen vidare roll i mitt liv just nu, det kommer förhoppningsvis aldrig spela någon roll igen faktiskt.
Allmänt | | 9 kommentarer |

Friska tankar om vad siffrorna på en våg betyder

Jag var helt slut igår efter en resdag och ett samtal med psykologen (som var jätte bra och vi kom in på mer än vad jag hade tänkt). Jag tog medicinerna vid åtta, åt och somnade typ halv tio. Sen var det upp vid sju idag för den där vägningen som jag hatar men jag tänker helt strunta i resultatet, vikten pendlar lite upp och ner det är helt naturligt, det är dessutom två veckor sedan jag vägde mig sen sist så om jag inte väger på hektot samma nu så spelar det ingen roll. Sifforna säger inget, jag kan inte se på mig själv ifall jag står still i vikt, har gått ner eller gått upp sen förra gången.
 
Psykologen kommer fråga vad jag tänker om vikten och jag kommer säga precis samma sak till honom. Att jag är ok med det, jag har ätit som jag ska hemma, inte försökt ändra saker för att äta mindre förutom en enda måltid som inte gick så bra, men det är ju inget på lite mer än en hel vecka. Så det vägningen berättar för mig är att jag är viktstabil men att det kan pendla några hekto upp eller ner och nu var det några ynka hekto mer. Och efter att vi har pratat om det tänker jag lämna det och gå vidare med den här veckan och hantera maten utan tankar på att ojoj nu har jag gått upp några kilo, då kommer jag gå upp ännu mer nu och det kommer aldrig att stanna, jag kommer aldrig sluta gå upp i vikt. Där sätter jag STOPP i huvudet, för det är ju självklart att det inte blir så. Det står redan stilla, jag har vägt så här sen nyårsveckan, med några hekto eller ett kilo upp och ner. Jag kommer aldrig bli stabilare, det går helt enkelt inte att väga på pricken lika vecka efter vecka efter vecka. Det känner jag mig lugn i nu. Skulle det visa sig däremot att jag bara vecka efter vecka går upp i vikt, DÅ måste jag agera, men inte innan dess. Att agera innan av rädsla för att gå upp har jag gjort i 12 år nu, 12 år som har betytt sjukdom. Det innebär en sorts kontroll över maten och vikten som bara leder in till mer sjukdom. Och det är jag klar med.
 
Jag har inte varit normalviktig på 10 år, om det skulle vara helt stabilt och om jag skulle veta exakt hur kroppen reagerar på en viss mängd mat skulle det vara konstigt. Jag ser det som ett experiment nu. Våga prova det friska sättet, låta vikten hitta en plats där den trivs och en plats där mitt inre trivs. 
 
Det går att ta bort makten från siffrorna, jag trodde aldrig jag skulle kunna tänka så här om min vikt, så här nyanserat. Att kuna förstå, ta in och acceptera. Att jag inte skulle få panik över att väga 23 kilo mer på 8 månader än vad jag gjort på 10 år. En del av mig vill gå ner lite för att bli nöjd, en del är livrädd och en del tänker att allt blir bättre om jag gör mig av med bara några kilo. Men jag tror inte riktigt på det där snacket i huvudet längre. Jag orkar inte vara sjuk mer, jag ska bli psykolog, jag börjar plugga i höst. Jag har inte tid att vara sjuk mer, inte tid att försöka gå ner i vikt, inte tid eller lust att jobba mig bort ifrån mitt mål. Jag har redan kommit in på utbildningen 7 gånger men varit för sjuk varje gång för att börja, men i år ska det inte vara så. I år ska jag vara frisk nog att börja.
 
Så med det avslutar jag dagens tankar på vikt och efter samtalet med psykologen ska jag inte ägna siffrorna någon mer tankeplats,
Allmänt | | Kommentera |
Upp