Men nu då? Är jag normal nu? Är jag okej som jag är?

Förutom maten jag köpte när vi var iväg så köpte jag fem blusar/skjortor i lite olika modeller för att jag håller på att bygga upp en ny basgarderob i min nuvarande storlek. Så det som återstår just nu inför våren är en svart lite finare kjol, någon t-shirt/kortärmad topp, något linne och några nya bh:ar.
 
Sen är det ju sommarkläder också men en sak i taget.
 
Jag tänker lite långsiktigt nu när jag lägger ner ganska mycket pengar på kläderna. Jag vill ha kläder jag kan ha på vardagar, när jag går på café med kompisar, sitter på samtal hos psykologen och sen i höst när skolan börjar.
 
Jag har alltid varit tjejen i hoodtröjor och jeans eller mjukisbyxor eller tunikor och stora koftor men framförallt just hoodisar. Jag vill se mer vuxen ut ibland, jag vill ha kläder som passar en 29 åring som ska ut i livet. Så idag gick jag all in på just skjortor. 
 
Jag tycker det är lite jobbigt att gå på stan och handla och prova allt men det kan ju vara kul också så jag ska ha den inställningen när jag letar reda på det som saknas. Och tänka att jag inte behöver fixa allt på samma gång.
 
Det är alltid lite konstigt när jag provar kläder nu förtiden. Jag tar en viss storlek som jag tror jag har, sen är den för stor så jag får springa runt och hämta alla kläder i mindre storlekar, ibland en ibland två storlekar mindre vilket innebär ett par rundor i butiken. Jag vet att jag är normalviktig men jag vet också att jag är sjukt otränad och liksom "slapp", det gör det lite svårt att hitta kläder som jag inte tycker framhäver saker som min mage som jag inte har så mycket snälla tankar om.
 
Varje gång jag ser storleken på kläderna undrar jag hur det går till, hur får min kropp plats i den storleken? Den storleken är ju för smala eller normala tjejer och jag känner mig bra mycket större än genomsnittet och jag vet att jag inte är smal men kanske kan jag räkna mig som någorlunda normal? Det räcker för min del just nu, jag behöver inte vara smalast, jag behöver inte väga minst, jag behöver inte ha en viss storlek. Jag vill bara vara lagom,okej precis som jag är. Kanske är det snarare en inställning till mig själv och inte ett visst utseende? Jo jag tror att det kan vara så, för jag duger ju oavsett hur min kropp ser ut, jag kan vara fin fast jag i mina ögon mest består av brister utseendemässigt. Men precis som med dom ätstörda tankarna kring maten är känslorna och tankarna om att jag är tjock tankar som jag inte får agera på, jag ska låta min kropp hitta sin balans, låta min kropp leva och må bra och leva livet.
 
Jag har inte vägt mig på över en månad. Mycket kan hända på en månad, jag kan ha gått upp en hel del, men jag har samma kläder som förr, dom sitter varken tightare eller lösare. Jag äter och jag lever, jag bryr mig inte om siffrorna just nu. Jag vill inte veta, jag vill bara var jag. 
 
Allmänt | |
#1 - - Helen:

För egen del tycker jag det fungerar bäst när jag accepterar att jag är vanlig, normal, varken bäst/värst åt det ena eller andra hållet i vad det än må vara. Liksom inte eftersträvar att allt måste kännas så himla rätt eller positivt hela tiden, vilket bara gjorde att jag var missnöjd och ville förändra saker. Det är en kamp mot en själv som inte går att vinna. Det får vara ok som det är nu, vill fokusera på annat än alla fel :) Precis som du skriver så tror jag att det är en inställning till en själv och inte till själva utseendet i sig.
Du ÄR helt normal, fin som du är och du är så mycket mer än ditt utseende. Det du upplever som brister ser du ju nu själv gång på gång att det inte är sant. Toppen att du analyserar och ser igenom dessa tankar som är påverkade av äs. Heja dig! Kram

Svar: Ja och man ska inte nedvärdera tankar om att normal är bra och precis lagom. Det behöver som du säger inte vara åt något av hållen. Min kroppsform avgör inte mitt värde, visst jag har en putande mage nu, det hade jag inte som underviktig men jag kan inte göra något åt det just nu för det skulle bara trigga igång ätstörningen igen. Och en putande mage har ju många även om min är ganska extrem för att jag blir så svullen... Jag ifrågasätter alla tankar jag har just nu känns det som, tror det är bra så att jag inte missar saker jag behöver jobba med :) Kram
lilliskutt.blogg.se

Upp