Med allt det innebär

 
Nu är det nästan exakt en vecka sedan mitt extrema illamående och att jag kräktes på trottoaren och som ett brev på posten kom mensen idag. Jag har känt på mig hela veckan att det varit på väg, magen har varit svullen, det har känts lite annorlunda med allt och jag har trott varje dag att den skulle komma. 
 
Det är konstigt att ha mens igen, det är ju 10 år sedan den försvann helt plus 2 år innan dess då den var extremt oregelbunden och försvann då och då. Jag ville inte ha mens igen när jag var inne i anorexin, jag var rädd för vad det innebar. I min värld innebar det att jag skulle ha blivit tjock, att jag skulle ha massor av fett i kroppen och jag tyckte det bara skulle innebära problem att ha mens. Och ja, problem har det ju inneburit. Magsmärtor och kräkningar i en eller två veckor i månaden och att man måste använda bindor och allt det där runtomkring.
 
Men jag har lite kommit ifrån den där rädslan och tankegången att mens= att jag är tjock. Till stor del tror jag det beror på att jag inte längre har någon önskan om att ha en sjukligt mager kropp, jag eftersträvar inte att vara så där smal som jag var, jag känner inte att jag måste gå ner i vikt för att duga. Jag är missnöjd med hur min kropp ser ut men skillnaden är att jag inte är beredd att offra mitt liv för att förändra den, och jag har också börjat känna en viss kärlek till allt min kropp klarar av nu för tiden och att allt det är viktigare än exakt hur många procent fett jag har i kroppen eller vad jag väger.
 
Så att jag har fått tillbaka mensen tolkar jag som bra nu, jag vill ha en normal kropp, jag vill inte utmärka mig genom att ha en anorektisk kropp och som jag och en kompis pratade om idag tycker jag det är skönt att nu för tiden kunna smälta in i en grupp och att alla inte stirrar på mig för att jag är sjuk. Nu är jag helt normal, mitt i normalspannet, varken tjock eller smal och det är helt ok det också.
Allmänt | |
#1 - - Nathalie:

Grattis!!! Mens är ju verkligen inte den roligaste, men det tyder på att kroppen börjar må bättre och kan återställa sig! Tänk vad fantastisk den är egentligen den där kroppen! Nästan lika fantastisk som du! <3

Svar: Ja visst är det otroligt vad våra kroppar klarar av, ibland undrar man hur dom kan vara så sega och envisa och inte bara ge upp. Tack för fina ord <3 kram
lilliskutt.blogg.se

#2 - - Anonym:

Nu vet jag inte om jag frågat tidigare men hur blev din vikrkurva från du började äta efter din restriktiva diet till att du började med mindre portioner av mat och inte överpromenerade? Blev det ett rejält skutt med flera kg för att sen lugna ner sig och stanna eller öka några hg per vecka?

Svar: Nej den här gången var det rejäla skutt upp varje vecka, 1-1,5 kg varje vecka i princip, även på halva eller ännu mindre portioner. Det stannade inte av förrän jag var en bit in på normalvikt och även då fortsatte jag att gå upp i vikt, dock lite lugnare men ändå ett par kilo. Sen stannade det till och jag höll mig stabil på den vikten.
lilliskutt.blogg.se

Upp